whocaresreally

VARJE gång vi ska ringa någonstans, dagis, försökringskassan, kyrkdopet, you name it. Så kommer hon fram skuttandes och berättar hur viktigt det är och att VI måste ringa. Sen efter att hon noga förklarat att det är bråttom nu och att numret är redan inskrivet och det är bara att trycka grön lur och prata så ger hon mig luren och försöker samtidigt smita undan eller spela upptagen med någonting annat och lämnar mig i sticket, vilket iofs inte gör mig något, men jag tycker det bara är lite lustigt att så fort jag säger till henne att, kan inte du ringa då? Så säger hon alltid att hon inte kan för det är så pinsamt, läskigt att prata med någon i telefon, du är bättre på det än mig eller jag törs inte. Så blir det jag som får ringa ändå. År ut och år in. Samma visa. Undrar om det finns kurser för telefonskräck? Ska googla.